Hur kom det sej att du började skriva?
– Min far var typograf och versmakare och skrev jämt. Ett gott språk fick jag med mej hemifrån. Det blev bra betyg på uppsatserna i skolan, och det man får beröm för lockar ju till fortsättning. Jag läste mycket, men bara enkla ungdomsböcker där barn jagade tjuvar åt rikt folk. Så jag skrev såna böcker tills jag så småningom blev gift med en klok arbetartjej och själv blev politiskt medveten. Den författare jag skriver om i Ett författarliv har en liknande bakgrund.
Hur tycker du man ska lära sej skriva bättre?
– Man lär sej språket genom att använda det, alltså genom att tala, läsa och skriva. Plugga inte grammatik, den behöver man inte. Jag har bara gått åtta år i den gamla folkskolan och ett halvår på folkhögskola men ändå skrivit massor av böcker. Alltså: Läs mycket! Skriv jämt! Och viktigast: Se samhället klassmässigt, så du ser var du hör hemma och så att dina erfarenheter blir begripliga och något att skriva om!
Vad är skillnaden på att skriva nu, och när du var ung?
– Jag har skrivit många barn- och ungdomsböcker. Där var man väldigt pryd när jag började skriva. Nu är vi hur fria som helst. Annars är ju det kommersiella sej likt. Om man snabbt skaffar sej en läsekrets och blir lönsam blir man alltid utgiven. Annars är det kört. Men det finns nu flera små förlag man kan chansa på. Och nu har det blivit billigare att framställa böcker, så man kan göra ett försök att ge ut på eget förlag. De har jag själv tvingats göra några gånger fast jag är etablerad författare.
Intervjuad av: Anders Roth.