Tusen år efteråt

Författare: Sven Wernström

Sidantal: 83

ISBN: 9789197907224

Utgiven april 2012

”Människorna i det märkliga århundradet för länge sedan – Bori kallade det ibland Teknikexplosionens århundrade, andra kallade det Mördarnas århundrade – hade grävt ner radioaktivt avfall i jorden, och man kunde aldrig veta var. De hade lagt in det i behållare som de sa skulle hålla i hundratusen år. Hundratusen år – det finns inget material som undgår rost och röta så länge. Det hade de naturligtvis vetat men struntat i.”

Det har gått tusen år och små grupper av människor försöker överleva i en värld som ödelagts av krig och miljöförstöring. De ser tillbaka på oss och vad vi ställde till med. Sven Wernströms nya bok är en framtidsroman som ger en kritisk syn på vår tid.

Pressklipp

”Den kontaminerade miljön blir spelplats för en undervisning om 1900-talets historia enligt Wernström. Det handlar, som så ofta i hans böcker, att börja från början och skriva om historien ur rätt synpunkt.” (Norrköpings tidningar, 26/7 2012)

”Den svenska arbetarlitteraturens livskraftigaste strömning har alltid bestått av romaner med tendens; litteraturens uppgift är aldrig enbart att roa eller underhålla för stunden. Den vill mer, avsevärt mer. I den traditionen skriver Sven Wernström, och i ’Tusen år efteråt’ kritiserar han de mest grundläggande och iögonfallande orättvisorna” (Gefle Dagblad 29/5 2012)

”Sven Wernström är fräsande i sitt ursinne, i denna bok på 80 sidor. Allt och alla får en släng av sleven, journalisterna, religionens utövare, alkoholen, tekniken. Hungern efter makt och girighet får allting på fall till slut. Och det är kapitalisterna som är de onda.” (Folkbladet, 15/5 2012)

”Boken eller snarare häftet omfattar inte ens hundra sidor, men mer behövs inte för att den kloke gubben Sven Wernström ska få in sin poäng. Sida efter sida låter han historieläraren och huvudpersonen Bori förklara för sina nyfikna och vetgiriga elever hur kapitalisterna i sin jakt efter maximala vinster förstörde jordklotet.” (Proletären, 24/5 2012)

”Romanen är alltså ingen dystopi i egentlig mening, utan nog det närmaste historiematerialistisk fantasy man kan komma.” (Arbetarbladet 21/5 2012)

”Medryckande granskning av vår galna tid” (Fria tidningen, 12/5 2012)