Maria Sandel

Maria Sandel

Maria Sandel (1870-1927) var en av Sveriges första arbetarförfattare, en föregångare till Moa Martinson och Ivar Lo-Johansson. Maria Sandel skrev framför allt om arbetarkvinnor i storstäderna. Hennes böcker präglas av en stark moralisk förkastelsedom över klassamhället, men också över de arbetare som super ner sig och som sparkar neråt i stället för att bekämpa förtrycket. Maria Sandel var unik genom att hon berörde känsliga ämnen som abort och homosexualitet.

Hon var döv sedan ungdomen och fick med tiden även starkt nedsatt syn. Hon arbetade som sömmerska, var fattig i hela sitt liv och bodde tillsammans med sin mor i ett nödbostadsområde i vad som då var slumområdet på Kungsholmen i Stockholm. Maria Sandel var politiskt aktiv inom arbetarrörelsen och skrev dikter och noveller i bland annat Morgonbris och Socialdemokraten.

Läs mer om Maria Sandel hos Maria Sandel-sällskapet

Novell av Maria Sandel: Lycklig den som lyckan får (1904)
Novell av Maria Sandel: En malström (1908)

Böcker av Maria Sandel
Vid svältgränsen (1908)
Familjen Vinge (1909/1913)
Virveln (1913)
Hexdansen (1918)
Droppar i folkhavet (1924)
Mannen som reste sig (1927)