Hur kom det sig att du började skriva?
– Jag skrev först ett par texter kring resor vi gjorde till Bretagne och Irland. Det keltiska arvet, som fortfarande märks där, gjorde starkt intryck på mig. Texterna blev ganska bra och jag fick dem publicerade. Sedan fortsatte jag med naturbetraktelser som jag också fick publicerade och så småningom noveller. Och skildringar från olika arbetsplatser och människor där.
Varför valde du att skriva om vänstern under det kalla kriget?
– Jag blev vänsteraktivist redan 1947. Hetsen mot vänstern började blåsa upp kring det året. Vi som hade vänstersympatier saknade allt stöd och blev ständigt ifrågasatta och obarmhärtigt kritiserade. Propagandatrycket från borgare och socialdemokrater var enormt. En propaganda som gjorde vänstersympatisörer till landsförrädare. Även om man under vägs gång stålsätter sig och så försöker förstå det politiska skeendet hur och varför – så sätter detta reella utanförskap sina spår. Och samhällsperiodens konsekvenser för en vardagsmänniska är värda att berätta om.
Vad har du för råd till personer som vill skriva skönlitterära texter?
– Jag blir generad här. Inte är jag någon som kan ge råd i detta! Men kanske ändå så här: läs mycket. Ha alltid en bok på gång. Både skönlitteratur och facklitteratur. Och skriv som du känner för. Det som är verkligt och djupt känt går fram. Även om formen inte skulle vara perfekt. Så tror jag.