Hjalmar Branting

Hjalmar Branting

Hjalmar Branting (1860–1925) föddes i en rik familj i Stockholm. Han kom tidigt i kontakt med radikala politiska idéer och avbröt sin akademiska karriär för att bli skribent och agitator. I egenskap av chefredaktör och ansvarig utgivare för tidningen Social-Demokraten dömdes han 1888 till tre och en halv månaders fängelse, efter att ha publicerat en artikel som kritiserade kyrkan. Han dömdes återigen till fängelse 1895 när han kritiserat planerna på krig mot Norge, men straffet omvandlades den gången till böter.

Från 1907 och fram till sin död var han partiledare för Socialdemokraterna. Efter att allmän rösträtt införts blev Hjalmar Branting Sveriges första socialdemokratiska statsminister 1920. För sitt internationella fredsarbete tilldelades han Nobels fredspris 1921.

Hvarför arbetarerörelsen måste bli socialistisk